Längtan....
I mej själv besitter jag en förmåga att se saker i ett annat perspektiv i de flesta fall i vardag och hos människor...men i utmattning och i trötthet...i ensamhet....Ja då kommer en längtan...en längtan som kan bestå av att villja gå på toa ensam....äta i lugn och ro...läsa en bok eller som nu...jag skriver samtidigt som min son kliver på mej...kryper under min kjol och säger mamma..mamma...mammaaaa.....jag måste se på han i olika positioner annars rämnar hans tillvaro....Jag har en längtan av att komma ihåg hur det känns med en kopp Te i soffan med en bok....kanske en stund på eftermiddagen kunna sitta i min trädgård och bara lyssna på fåglarna ...bara en liiiten stund....men suck, ack och nej....Det blir bara en längtan.......jag måste ju leva i min verklighet..annars orkar jag inte ...Så längta kan man ju och villja och önska är ju gratis=))
Alla min begär och måsten har ju eliminerats i mitt liv, då det inte fungerar smärfritt att genomföra.
Gå på stan och se på kläder eller bara springa ur bilen och posta ett kort...ha ha ha...jag skrattar för jag vet ju hur proceduriskt det skulle vara och hur otroligt jobbigt att genomföra....Phu! Längtan att kunna bara gå med soporna utan att det blir kaos.....Längtan att kunna baka och veta att det inte blir ett antal timmar med stress...skrik och oformbar tillvaro....ALLT..ja allt måste gå i viss ordning och ha struktur..Jag hör mej själv ibland och känner mej som värsta häxan i mitt sätt att tilltala mitt barn....Men om jag inte är konstant i vad som sägs eller konsekvent i vad jag gör...så fungerar inte livet helt enkelt.....Men visst har jag längtan , till att ha tid att känna...längta......................................
Alla min begär och måsten har ju eliminerats i mitt liv, då det inte fungerar smärfritt att genomföra.
Gå på stan och se på kläder eller bara springa ur bilen och posta ett kort...ha ha ha...jag skrattar för jag vet ju hur proceduriskt det skulle vara och hur otroligt jobbigt att genomföra....Phu! Längtan att kunna bara gå med soporna utan att det blir kaos.....Längtan att kunna baka och veta att det inte blir ett antal timmar med stress...skrik och oformbar tillvaro....ALLT..ja allt måste gå i viss ordning och ha struktur..Jag hör mej själv ibland och känner mej som värsta häxan i mitt sätt att tilltala mitt barn....Men om jag inte är konstant i vad som sägs eller konsekvent i vad jag gör...så fungerar inte livet helt enkelt.....Men visst har jag längtan , till att ha tid att känna...längta......................................
Liten inblick.....
Jag tror på att förändra vissa saker i helhet , om man ser på hur det kan göras till fördel och att ta till vara på små egenskaper i positiv riktning....
I min värld handlar det då om min övertygelse i att förändra kost och levnads vanor....
Att det skulle förändra eller ge mitt barn en lättare tillvaro, tror jag på benhårt.
I mitt liv har jag sett hur socker, färgämnen och andra tillsatser gjort skada....Jag vet också att mjölk och vitt mjöl produkter är belastande för kroppen och omvandlas till olika ämnen i kroppen .
Men kom ihåg att detta är mina ord...Min övertygelse och mitt val i min väg att hjälpa mej....min familj..omgivning och framför allt mitt barn....
Det finns en uppsjö av olika webb länkar....jag tog en som har fakta i bra form.....Man kan ta till sig lite och strö resten i hur olika personligheter också är.....Men en liten inblick kan jag ge er...
http://user.tninet.se/~fxg297r/nep_aspergers_syndrom.htm
I min värld handlar det då om min övertygelse i att förändra kost och levnads vanor....
Att det skulle förändra eller ge mitt barn en lättare tillvaro, tror jag på benhårt.
I mitt liv har jag sett hur socker, färgämnen och andra tillsatser gjort skada....Jag vet också att mjölk och vitt mjöl produkter är belastande för kroppen och omvandlas till olika ämnen i kroppen .
Men kom ihåg att detta är mina ord...Min övertygelse och mitt val i min väg att hjälpa mej....min familj..omgivning och framför allt mitt barn....
Det finns en uppsjö av olika webb länkar....jag tog en som har fakta i bra form.....Man kan ta till sig lite och strö resten i hur olika personligheter också är.....Men en liten inblick kan jag ge er...
http://user.tninet.se/~fxg297r/nep_aspergers_syndrom.htm
Varför.......!
Sitter i bil på väg hem efter en dag i Centrum.....Lillen har somnat i bilstolen , av ren ,total utmattning.
Jag sitter och undrar hur mycket till jag sak utsätta mej själv för...och honom.....Men visst måste vi få leva också...?Eller....?
Fika med min kompis och hennes barn gick rätt bra...i mitt utvärderings sätt att se på saken..=)) Tror hon tyckte det också...min kompis....Kanske inte dom andra gästerna på Cafet tyckte lika ..men det är ju inte längre mitt problem.
Kan vara lite svårt för även min vän/kompis att förstå att det är en enorm utmaning i att bara "vänta" i ett par minuter eller en stund, någonstans....Då börjar ju lillemans värld att snurra...spinna och gå i högfart.En hastighet som inte ens jag, hans mamma orkar hantera alla gånger.Kvinnan i kassa ville "hjälpa" till och gav min hysteriskt , gapiga unge en leksa...en Toalett med slime som pruttar...=)) Men det hjälpte inte mycket.....(snällt av henne dock)
Efter vi sagt hej då till kompis och henens barn, går vi sakta mot ICA..Jag börjar förbereda min son på att vi ska sitta i kundvagn och handla....Ja , ja mamma...suckar han....
In på ICA...frid och fröjd, jag nöjd och ångesten i mag gropen börjar lägga sig...När en kvinna tar upp ett paket tuggummi och mitt barn ser....GUUUUD! Där gck start knappen på gap och skrik....=(
Nästan framme vid kassan...undrar vad jag glömt.....Står i kö....han skriker ännu mer då människor börjar gå förbi kön och det blir lätt stökigt och musik ljuder i hötalaren...en TV med reklam film börjar gå igång också.......HJÄÄÄÄÄLP! Tänker jag inom mej och känner hur jag blir gråt färdig.En kvinna tar på min axel och säger lugnt....Jag vet hur du känner.....vi har haft lika i vår familj...kom här....vi ser till att du får betala o gå ut.......Jag brister ut i gråt...tackar för hennes ovärderliga vänlighet och betalar, hon packar åt mej ....min son skriker så myckat att han fått svårt att andas.........
Jag tackar än en gång o kramar om henne....Springer ut med vagnen ...pustar lite och ser i ögonvrån hur människor liksom stannat upp och iakttar mej och sonen.....Jag känner mej jagad...känner mej som ett djur vars rovdjurs ögon runt oss spanat in läget och vill gå till attack...Känner i min själ att många tycker och tänker en massa........=((
Väl i bilen lugnar sig mitt barn..snyftar och säger...:Mammaaaaa....flååååt.....jag älskaaar dej...massssssor................Han somnar omgående innan jag ens satt mej själv.
Utmattad åker vi hemåt..jag undrar i mitt stilla sinne....Varför...och vad har jag lärt mej av världen..människor och händelser idag.............Mitt barn..jag älskar dej och hatar det vi utsätts för.VARFÖR!!!
Jag sitter och undrar hur mycket till jag sak utsätta mej själv för...och honom.....Men visst måste vi få leva också...?Eller....?
Fika med min kompis och hennes barn gick rätt bra...i mitt utvärderings sätt att se på saken..=)) Tror hon tyckte det också...min kompis....Kanske inte dom andra gästerna på Cafet tyckte lika ..men det är ju inte längre mitt problem.
Kan vara lite svårt för även min vän/kompis att förstå att det är en enorm utmaning i att bara "vänta" i ett par minuter eller en stund, någonstans....Då börjar ju lillemans värld att snurra...spinna och gå i högfart.En hastighet som inte ens jag, hans mamma orkar hantera alla gånger.Kvinnan i kassa ville "hjälpa" till och gav min hysteriskt , gapiga unge en leksa...en Toalett med slime som pruttar...=)) Men det hjälpte inte mycket.....(snällt av henne dock)
Efter vi sagt hej då till kompis och henens barn, går vi sakta mot ICA..Jag börjar förbereda min son på att vi ska sitta i kundvagn och handla....Ja , ja mamma...suckar han....
In på ICA...frid och fröjd, jag nöjd och ångesten i mag gropen börjar lägga sig...När en kvinna tar upp ett paket tuggummi och mitt barn ser....GUUUUD! Där gck start knappen på gap och skrik....=(
Nästan framme vid kassan...undrar vad jag glömt.....Står i kö....han skriker ännu mer då människor börjar gå förbi kön och det blir lätt stökigt och musik ljuder i hötalaren...en TV med reklam film börjar gå igång också.......HJÄÄÄÄÄLP! Tänker jag inom mej och känner hur jag blir gråt färdig.En kvinna tar på min axel och säger lugnt....Jag vet hur du känner.....vi har haft lika i vår familj...kom här....vi ser till att du får betala o gå ut.......Jag brister ut i gråt...tackar för hennes ovärderliga vänlighet och betalar, hon packar åt mej ....min son skriker så myckat att han fått svårt att andas.........
Jag tackar än en gång o kramar om henne....Springer ut med vagnen ...pustar lite och ser i ögonvrån hur människor liksom stannat upp och iakttar mej och sonen.....Jag känner mej jagad...känner mej som ett djur vars rovdjurs ögon runt oss spanat in läget och vill gå till attack...Känner i min själ att många tycker och tänker en massa........=((
Väl i bilen lugnar sig mitt barn..snyftar och säger...:Mammaaaaa....flååååt.....jag älskaaar dej...massssssor................Han somnar omgående innan jag ens satt mej själv.
Utmattad åker vi hemåt..jag undrar i mitt stilla sinne....Varför...och vad har jag lärt mej av världen..människor och händelser idag.............Mitt barn..jag älskar dej och hatar det vi utsätts för.VARFÖR!!!
Jag ger dej min morgon...Jag ger dej min dag....
Titta på mej mamma.....Titta på mej mamma.....
Orden som jag hör kanske en miljon gånger varje vecka eller dygn..Jag vet inte...=))
Vi är i trädgården och hänger tvätt....Jag tänker på annat och Adam blir utanför min värld i ett par minuter.
Maaammmaaa....Titta på mej nuuuuuuu.....hör jag långt i periferirn av mina tankar.
Ja, svarar jag, som i ett totalt uppsluppet ointresserat och halv dött läge......
Jag suckar lite och ler....ger igen, av det jag måste...mitt intresse för att se samma sak som jag såg nyss...men nu är det än mer energiskt ....nu ska mamma se...och inte göra annat.
Jag ger upp mina tankar och ber honom hämta en liten mugg i lilla skåpet....vi ska plocka smultron , säger jag med lätt röst och hoppas på ett intresse...Han ler stort och springer in..kommer ut med FEM muggar...ja ja...det blir bra ....Vi plockar i din mugg och i min mugg, svarar jag....
Vi plockar ca. 4 dl smultron och jag hittar ett som ser ut som ett hjärta...Den är ihopväxt av tre smultron.Jag ger det till mitt älske barn och säger: mamma älskar dej.Han ser på mej ...ler och säger....Jag älskar min Lina....=)) Sedan försvinner han en liten stund in ...kommer sedan ut och säger...Mer särlek mamma....Jag frågar vart smultron kärleken tog vägen....? Han svarar...Den ligger på Linas bord ...Hon kommer snart...min särlek...=))
Vi går in och jag hör Fred Åkerströms röst på Radion..med "Jag ger dej min morgon" ...En av mina favoriter genom åren.....
Jaa....minsann..Jag ger dej min morgon och jag ger dej min dag!
Orden som jag hör kanske en miljon gånger varje vecka eller dygn..Jag vet inte...=))
Vi är i trädgården och hänger tvätt....Jag tänker på annat och Adam blir utanför min värld i ett par minuter.
Maaammmaaa....Titta på mej nuuuuuuu.....hör jag långt i periferirn av mina tankar.
Ja, svarar jag, som i ett totalt uppsluppet ointresserat och halv dött läge......
Jag suckar lite och ler....ger igen, av det jag måste...mitt intresse för att se samma sak som jag såg nyss...men nu är det än mer energiskt ....nu ska mamma se...och inte göra annat.
Jag ger upp mina tankar och ber honom hämta en liten mugg i lilla skåpet....vi ska plocka smultron , säger jag med lätt röst och hoppas på ett intresse...Han ler stort och springer in..kommer ut med FEM muggar...ja ja...det blir bra ....Vi plockar i din mugg och i min mugg, svarar jag....
Vi plockar ca. 4 dl smultron och jag hittar ett som ser ut som ett hjärta...Den är ihopväxt av tre smultron.Jag ger det till mitt älske barn och säger: mamma älskar dej.Han ser på mej ...ler och säger....Jag älskar min Lina....=)) Sedan försvinner han en liten stund in ...kommer sedan ut och säger...Mer särlek mamma....Jag frågar vart smultron kärleken tog vägen....? Han svarar...Den ligger på Linas bord ...Hon kommer snart...min särlek...=))
Vi går in och jag hör Fred Åkerströms röst på Radion..med "Jag ger dej min morgon" ...En av mina favoriter genom åren.....
Jaa....minsann..Jag ger dej min morgon och jag ger dej min dag!
Stooora storasyster ringer.....
Lyckan är gjord för dagen...=) Lillebror fick prata lite med sin stora prinsessa ....Thereze...
Han har satt sin storasyster på piedistal, liten som han är ..men hon är världen och det spännande , för honom.Att få prata några få meningar gör dagen till en eufori i att prata om när vi varit i Sundhammar(vårt lilla paradis sedan mååånga år) och hur Thes simmat med honom...hur hon plockat snäckor med mamma och hur Thez andra syster fiskade Krabbor med honom....ALLT kommer ...i en glädje explosion och det är bara att hänga med i alla svängar och ombytliga samtal som ges.....Glädjen varar kanske ett par timmar, försöker jag intala mej ...i positiv anda...=)
Sedan kommer allt annat...Hur vi varit utan vatten ett par dygn, hur smutsiga vi var, hur vi åkte till mammas vän Mary och fick kaffe, kakor, burk med stjärnor, snäckor, hur han klippte med sax och hur han äääälskar Mary...ha ha ha...nåja..tur att jag hunnit svälja mitt kaffe innan allt detta kom, så min hjärna är med lite ialla fall.......puuust! HA HA HA...nu återstår bara att se om lille man kommer berätta allt för grannen eller tant Agda på ICA senare idag ...=))
Just nu leker vi och mamma är på sitt jobb och skriver.....Adam vill också skriva....han hämtar sin dator och vips är vi tillbaka i samtalet om stooora storasyster Thez....För hon gillar också dator , säger han med glad röst. Jag njuter av att dagen ännu inte haft en kulmen av skrik, utbrott eller mantran..............
Han har satt sin storasyster på piedistal, liten som han är ..men hon är världen och det spännande , för honom.Att få prata några få meningar gör dagen till en eufori i att prata om när vi varit i Sundhammar(vårt lilla paradis sedan mååånga år) och hur Thes simmat med honom...hur hon plockat snäckor med mamma och hur Thez andra syster fiskade Krabbor med honom....ALLT kommer ...i en glädje explosion och det är bara att hänga med i alla svängar och ombytliga samtal som ges.....Glädjen varar kanske ett par timmar, försöker jag intala mej ...i positiv anda...=)
Sedan kommer allt annat...Hur vi varit utan vatten ett par dygn, hur smutsiga vi var, hur vi åkte till mammas vän Mary och fick kaffe, kakor, burk med stjärnor, snäckor, hur han klippte med sax och hur han äääälskar Mary...ha ha ha...nåja..tur att jag hunnit svälja mitt kaffe innan allt detta kom, så min hjärna är med lite ialla fall.......puuust! HA HA HA...nu återstår bara att se om lille man kommer berätta allt för grannen eller tant Agda på ICA senare idag ...=))
Just nu leker vi och mamma är på sitt jobb och skriver.....Adam vill också skriva....han hämtar sin dator och vips är vi tillbaka i samtalet om stooora storasyster Thez....För hon gillar också dator , säger han med glad röst. Jag njuter av att dagen ännu inte haft en kulmen av skrik, utbrott eller mantran..............
Tänk dej för.....
Sitter nu med en kopp Te och funderar på hur dagarna som gått varit...Summeringen av det hela är, ganska bra...rätt ok faktist.Men jag har ju inte frågat andra...=)) I det som är här får allt konsekvenser eller ja ..oftast.
Om jag ska ringa ett samtal...då bryter h....tet loss...eller om jag ska göra iordning för att någon ska komma ( myyycket sällan) eller vi ska iväg ut eller måste åka någonstans....Ja då måste vi helt enkelt tänka mer än andra "vanliga" familjer.
Som ex....vi kan/får inte säga orden: tuggummi...äta...chips....åka...gå ut....hämta....köpa...bada .....ja det finns en uppsjö av ord jag och min dotter (även min väninna) vet att vi inte uttryckligen KAN säga......Till saken hör att lille bror till och med börjat förstå engelska...suck....hög intelligens hör till ...vi vet men allt blir så mycket jobbigare..till och med att bokstavera ord eller händelser räknar lilleman ut.
Om jag blir arg...tappar humöret och skäller...så hjälper det INGENTING...=(( för han tar inte emot den känslan från mej...men han har lärt sig att se när vi..jag och storasyster blir arg och ledsen.Då ser vi hur han febrilt försöker komma på vad han nu gjort eller sagt eller ställt till med.
I handling är lille bror snabb...intelligen och krävande....vill ha mycket kropps kontakt med just mej...hellst sitta fast på mej...
Alla rutiner ritualer och små meningar som hela tiden upprepas är för mej/oss vana men tröttheten´i hjärnan är enorm. Ibland undrar jag om jag fått demens.....fast så är inte fallet ..är bara lätt uttbränd och känner att min hjärna inte är på samma hastighet och nivå som min älskade sons.Han försöker verkligen förstå när jag säger ifrån men det är som en av och på knapp på en lampa...Han har redan glömt varför i nästa sekund.
Om han ser andra människor så börjar han prata mER än oavbrutet och det stackars offret vet för sent att något är på gång mer än normalt...=)) lite roande kan det vara ibland men oftast känner jag bara irritation och oror över hur nästa minut ska bli...kommer ett utbrott eller kommer ett nytt öppnande då sonen bara fortsätter på annat och pratar om andra saker.........
Jag ser oftast detta för sent men har nu tagit ör vana att säga en fras till främmande människor.....TÄNK DEJ FÖR.....he he..I rest my case!
Om jag ska ringa ett samtal...då bryter h....tet loss...eller om jag ska göra iordning för att någon ska komma ( myyycket sällan) eller vi ska iväg ut eller måste åka någonstans....Ja då måste vi helt enkelt tänka mer än andra "vanliga" familjer.
Som ex....vi kan/får inte säga orden: tuggummi...äta...chips....åka...gå ut....hämta....köpa...bada .....ja det finns en uppsjö av ord jag och min dotter (även min väninna) vet att vi inte uttryckligen KAN säga......Till saken hör att lille bror till och med börjat förstå engelska...suck....hög intelligens hör till ...vi vet men allt blir så mycket jobbigare..till och med att bokstavera ord eller händelser räknar lilleman ut.
Om jag blir arg...tappar humöret och skäller...så hjälper det INGENTING...=(( för han tar inte emot den känslan från mej...men han har lärt sig att se när vi..jag och storasyster blir arg och ledsen.Då ser vi hur han febrilt försöker komma på vad han nu gjort eller sagt eller ställt till med.
I handling är lille bror snabb...intelligen och krävande....vill ha mycket kropps kontakt med just mej...hellst sitta fast på mej...
Alla rutiner ritualer och små meningar som hela tiden upprepas är för mej/oss vana men tröttheten´i hjärnan är enorm. Ibland undrar jag om jag fått demens.....fast så är inte fallet ..är bara lätt uttbränd och känner att min hjärna inte är på samma hastighet och nivå som min älskade sons.Han försöker verkligen förstå när jag säger ifrån men det är som en av och på knapp på en lampa...Han har redan glömt varför i nästa sekund.
Om han ser andra människor så börjar han prata mER än oavbrutet och det stackars offret vet för sent att något är på gång mer än normalt...=)) lite roande kan det vara ibland men oftast känner jag bara irritation och oror över hur nästa minut ska bli...kommer ett utbrott eller kommer ett nytt öppnande då sonen bara fortsätter på annat och pratar om andra saker.........
Jag ser oftast detta för sent men har nu tagit ör vana att säga en fras till främmande människor.....TÄNK DEJ FÖR.....he he..I rest my case!
Underverket i livet......Den stora säääärleken till sitt/sina barn.......
Jag och 2 av mina fyra barn.......
Ensamheten.....
Många nätter...dagar och morgon har jag gråtit...undrat varför men nu har det liksom kommit en insikt i att det skulle inte vara samma om jag hade en man att dela detta med.Vad skulle vårt liv bestå av? Jo...konflikter...ständiga jobbanden i att hålla upp relationen som skulle täras på grund av ett litet troll som inget gjort och som bara är...lillebror...
Ensam om kvällen sitter jag med ljus tänd i hela hememt...på balkongen och försöker finna ro...ro i den vardag jag ständigt har och aldrig får vila ifrån.Men jag är endå konstigt lycklig i det hela ....Jag tror heller nu inte någon skulle stå ut med att komma i sista hand i det liv jag har att erbjuda...ha ha ha...skulle vara kul att se hur länge...kanske två dagar ..eller max en månad och då är nog tillvaron utplånad ....hihi..ja ja..jag måste skojja lite..det hjälper i mitt tanke arbete att hålla mej uppe...Min mamma, min bästa vän Mary och mina barn är dom som ser till att jag står kvar med fötter ner och huvudet upp...om än lite skakigt ibland men dom är det bästa jag har....
Jag saknar någon att krypa in i famnen hos efter en "hemsk" dag och jag saknar någon vuxen att samtala med( jag är nog inte social kompetent längre ) ha ha...då mina dagar alltid består av att sjunga samma sånger...göra samma procedurer och ständigt ha ett barn som inte tar EN JÄKLA PAUS i sitt pratande eller sätt att uttrycka sig i ...under en hel vaken dag....PHU!
Ensmahet är jobbig och för mej är det stor besvikelse i mitt sociala umgänge då jag vet att jag är låst och inte kan gå på Bio...eller ta en sväng till stan eller bara gå ut en promenad på kvällen med ett äpple i handen.
Men jag har min älskade väninna...hon har ryckt upp mej många gånger och är en stooor blomma i min tillvaro.
Att ventilera dom hemskaste tankar man kan få av utmattning..tjat och ständiga påhopp från allmänhet...blickar och prat bakom ryggen....suck...Ja ensamhet kan vara riktigt jobbig.
Mina ljus, balkong och mitt kaffe klockan 22 på kvällen är min heliga tid om än ensam men jag har ju mina barn =))
Ensam om kvällen sitter jag med ljus tänd i hela hememt...på balkongen och försöker finna ro...ro i den vardag jag ständigt har och aldrig får vila ifrån.Men jag är endå konstigt lycklig i det hela ....Jag tror heller nu inte någon skulle stå ut med att komma i sista hand i det liv jag har att erbjuda...ha ha ha...skulle vara kul att se hur länge...kanske två dagar ..eller max en månad och då är nog tillvaron utplånad ....hihi..ja ja..jag måste skojja lite..det hjälper i mitt tanke arbete att hålla mej uppe...Min mamma, min bästa vän Mary och mina barn är dom som ser till att jag står kvar med fötter ner och huvudet upp...om än lite skakigt ibland men dom är det bästa jag har....
Jag saknar någon att krypa in i famnen hos efter en "hemsk" dag och jag saknar någon vuxen att samtala med( jag är nog inte social kompetent längre ) ha ha...då mina dagar alltid består av att sjunga samma sånger...göra samma procedurer och ständigt ha ett barn som inte tar EN JÄKLA PAUS i sitt pratande eller sätt att uttrycka sig i ...under en hel vaken dag....PHU!
Ensmahet är jobbig och för mej är det stor besvikelse i mitt sociala umgänge då jag vet att jag är låst och inte kan gå på Bio...eller ta en sväng till stan eller bara gå ut en promenad på kvällen med ett äpple i handen.
Men jag har min älskade väninna...hon har ryckt upp mej många gånger och är en stooor blomma i min tillvaro.
Att ventilera dom hemskaste tankar man kan få av utmattning..tjat och ständiga påhopp från allmänhet...blickar och prat bakom ryggen....suck...Ja ensamhet kan vara riktigt jobbig.
Mina ljus, balkong och mitt kaffe klockan 22 på kvällen är min heliga tid om än ensam men jag har ju mina barn =))
Utmaningar ......
Ringer VårdCentralen..undrar om dom vet ifall det finns Föräldra grupper eller liknande kontakt grupper för familjer med barn i speciella behov...men får som vanligt inget svar....Får en tid och åker dit....undrar vad dom vill mej eller kan tillföra???
Ha ha ha...ja ja....det blev ialla fall ett SOLKLART fall att Jag skulle behöva någon form av ventil grupp , som läkaren uttryckte det ah ah ah ah ha.....Jag garvade inte där men fick se hur personal som inte haft kontakt med högljudda barn så här tidigare blev formligen "uppäten" av min sons manipulerande och krävande sätt....
Jag blir vanligtvis irriterad när människor vill liksom "hjälpa" fast i min och min sons värld blir det att direkt själpa och göra saken värre....men men....hur ska dom veta.....
Åker efter detta till nästa dagliga "äventyr" LIDL!!!! Ohhhh.....vad ont jag fick i magen när jag ser att det är många människor där och bara min vetskap om att det kanske går att genomföra handling .....så brukar det endå explodera innan vi kommit ut .....JAPP...mycket ritkigt....alla i kö, kassa och även utanför....ojjade sig och undrde om min son slagit sig =)) eller om det bara var en dålig dag som en snäll farbror försökte trösta sig själv med....=))
Efter det in på en snabb kopp kaffe med en god vän....men nej....=(( fick inte dricka klart....där gick allt fel....Min älskade unge skrek, skrek och kastade saker oavbrutet......suck....ja ja....Vi ses annan gång ...och lite pinsamt plockade jag ihop saker och släpade mej ut ...ledsen.
I bilen ser min sötis på mej och undrar...Mamma...är du trött på mej????
Jag ler lite och svarar nej ...mamma älskar dej men nu är mamma lite ledsen...jag fick inte fika klart....Min son ser på mej ....ledset säger han...vi gå igen och försöka dricka kaffe .....Han menar ju inte hur han är.........
Hema igen...nu är han glad och uppspelt...vill ta av sig blöjan(som vi bara har i bil färder) och är stolt över sin nya pyjamas och vill genast byta till den....Jag lagar mat och ännu en dag börjar närma sig slutet
Nu sitter jag och lyssnar till hans lek..där ALLT spelas upp nu som hänt och saker sägs i mantra om och om igen och mellanåt vill lille man att jag ska bekräfta min kärlek till han .......
Nu åker vi båt....sitter i kö på en färga och jag är en restaurang som vi besökte vid ett tillfälle under vår semester...Men det är en helt annan dag och en helt annan historia att berätta.
Lite finns kvar av dagens utmaningar i att leva, älska och ge.............
Ha ha ha...ja ja....det blev ialla fall ett SOLKLART fall att Jag skulle behöva någon form av ventil grupp , som läkaren uttryckte det ah ah ah ah ha.....Jag garvade inte där men fick se hur personal som inte haft kontakt med högljudda barn så här tidigare blev formligen "uppäten" av min sons manipulerande och krävande sätt....
Jag blir vanligtvis irriterad när människor vill liksom "hjälpa" fast i min och min sons värld blir det att direkt själpa och göra saken värre....men men....hur ska dom veta.....
Åker efter detta till nästa dagliga "äventyr" LIDL!!!! Ohhhh.....vad ont jag fick i magen när jag ser att det är många människor där och bara min vetskap om att det kanske går att genomföra handling .....så brukar det endå explodera innan vi kommit ut .....JAPP...mycket ritkigt....alla i kö, kassa och även utanför....ojjade sig och undrde om min son slagit sig =)) eller om det bara var en dålig dag som en snäll farbror försökte trösta sig själv med....=))
Efter det in på en snabb kopp kaffe med en god vän....men nej....=(( fick inte dricka klart....där gick allt fel....Min älskade unge skrek, skrek och kastade saker oavbrutet......suck....ja ja....Vi ses annan gång ...och lite pinsamt plockade jag ihop saker och släpade mej ut ...ledsen.
I bilen ser min sötis på mej och undrar...Mamma...är du trött på mej????
Jag ler lite och svarar nej ...mamma älskar dej men nu är mamma lite ledsen...jag fick inte fika klart....Min son ser på mej ....ledset säger han...vi gå igen och försöka dricka kaffe .....Han menar ju inte hur han är.........
Hema igen...nu är han glad och uppspelt...vill ta av sig blöjan(som vi bara har i bil färder) och är stolt över sin nya pyjamas och vill genast byta till den....Jag lagar mat och ännu en dag börjar närma sig slutet
Nu sitter jag och lyssnar till hans lek..där ALLT spelas upp nu som hänt och saker sägs i mantra om och om igen och mellanåt vill lille man att jag ska bekräfta min kärlek till han .......
Nu åker vi båt....sitter i kö på en färga och jag är en restaurang som vi besökte vid ett tillfälle under vår semester...Men det är en helt annan dag och en helt annan historia att berätta.
Lite finns kvar av dagens utmaningar i att leva, älska och ge.............
Anamma det som kan stärka dej.....
http://www.youtube.com/watch?v=VxJnk5t6o84
Underbar....livsbejakande och energi givande..............
Underbar....livsbejakande och energi givande..............
Älskar min son .....
Kanske många tror att livet bara är jobbigt och fyllt av gråt, sorg ocj skrik...Ja...jo, det är så men mitt i allt detta finns ju mitt barn.Mitt älskade , underbara barn och ja...jag älskar alla min barn sååå mycket...varken mer eller mindre.Kan tyckas konstigt men så är det...=))
Min lille son...mitt livs underverk, lär mej varje dag något nytt.Han har lärt mej att vi kan inte ta för givet något...Inget i livet, mina dagar eller inte ens från minut till minut vet jag hur livet ser ut.Från vilda skrik, sparkar, spottande och kastande till så mycket kärlek, kramande och underbara leenden.Det är det som gör att jag orkar leva ....Min dotters underbara ansikte och det fina i hur hon ser livet och hela tiden delar av sig till mej med perpektiv så som om hon var 35 och inte 11......
Att jag kan anamma det som finns runt mej och tillåta mej bli ledsen, arg och endå kunna visa glädje och kärlek.Att jag tillåter min kropp att andas och ta in det som itt barn visar mej och vill ha bekräftelse i , på om och för.......Alla dagar ´består inte av skrik och hemska timmar men dom är få dom små stunderna med ro och harmoni....Men jag Älskar min son...Jag älskar mina barn.....Jag hatar min tillvaro och jag älskar min tillvaro...Livet med barn , familj och att lära oss leva med vad vi har tllsammans...Det är kärlek på högsta nivå!
Min lille son...mitt livs underverk, lär mej varje dag något nytt.Han har lärt mej att vi kan inte ta för givet något...Inget i livet, mina dagar eller inte ens från minut till minut vet jag hur livet ser ut.Från vilda skrik, sparkar, spottande och kastande till så mycket kärlek, kramande och underbara leenden.Det är det som gör att jag orkar leva ....Min dotters underbara ansikte och det fina i hur hon ser livet och hela tiden delar av sig till mej med perpektiv så som om hon var 35 och inte 11......
Att jag kan anamma det som finns runt mej och tillåta mej bli ledsen, arg och endå kunna visa glädje och kärlek.Att jag tillåter min kropp att andas och ta in det som itt barn visar mej och vill ha bekräftelse i , på om och för.......Alla dagar ´består inte av skrik och hemska timmar men dom är få dom små stunderna med ro och harmoni....Men jag Älskar min son...Jag älskar mina barn.....Jag hatar min tillvaro och jag älskar min tillvaro...Livet med barn , familj och att lära oss leva med vad vi har tllsammans...Det är kärlek på högsta nivå!
Dagen i Livet.....
Allt är inte underbart...Nej knappast! Ta en fin dag och lägg till lite kemisk reaktion av både vulkan utbrott...raseri och ett ständigt tippande på tå för att inte råka säga fel sak.....Alltid tänka sig för innan man säger vad tanken vill eller att vi ska åka någonstans eller att någon kommer eller att jag sak baka eller att jag öppnar balkong dörren, som i sin tur leder ner till trädgården med studsmatta och fotbolllar och allt som hör till...Ständigt tänka på hur, vad och när...i vilka propotioner vi säger det vi vill säga, för att minimera det utbrott eller överglädje som kommer uppstå. Ritualerna av att säga samma sak tretton tusen gånger varje dygn eller att skrika så högt att grannen sätter kaffet i vrångstrupen...Kanske Post brvbäraren överväger ringa Polisen eller kanske grann käringen står o lyssnar....Suck...suck...suck! men det är min och min flickas vardag....tillsammans med vår lille bror.
Med stor kärlek, och med omåttliga stora portioner av tålamod har hon ständigt en glädje i att lyssna, hjälpa och ställa upp på han s upptåg och endå kunna markera när hon får nog eller kanske anser att grannen fått nog ha ha ha.....
Vi sitter vid bordet för att äta och nu börjar en anann procedur ta form.
Först skriker vi lite(lillebror snart 3 år alltså) sedan måste det finnas sååå mycket glädje att vi inte ens hinner med om det var på knappen eller stopp knappen vi satte igång...suck.Det svänger kan jag säga.
Det skrik som fanns nyss har nu omvänts till ett samtal om vad vi gjorde när vi var på Hyppeln på semester med mammas kompis.......Nåååde den som inte hänger med...då kommer nästa utbrott....Sedan skalar vi ett ägg...och får höra att deeet är inte gott...Mamma häller upp youghurt och det gillas så nu glömmer vi ilskan över att ett ägg skalades.
Sen ska vi äta...tror jag....nu ska det vara ritualer i allt och jag vill bara bryta allt....varenda ritual sätter jag foten i och försöker styra bort , avleda eller diskutera....Innan jag vet ordet av det så har min dotter ätit upp ...lillebror vill inget mer ha( allt som gick ner var en sked) och mitt kaffe är kallt...Kommer inte ihåg om jag åt en macka eller ägg eller ...hur var det???
Min dotter tittar lite snett mot mej, suckar o säger...Mammaaaa...du åt ett ägg, men har kvar smörgås o kaffe! ojj...jag tackar för hennes fina inlägg och skyndar pillra i mej brödet så jag hinner skälja ner kaffet innan lillebror hittar nytt att ilskna till åt......Dagen har börjat!
Med stor kärlek, och med omåttliga stora portioner av tålamod har hon ständigt en glädje i att lyssna, hjälpa och ställa upp på han s upptåg och endå kunna markera när hon får nog eller kanske anser att grannen fått nog ha ha ha.....
Vi sitter vid bordet för att äta och nu börjar en anann procedur ta form.
Först skriker vi lite(lillebror snart 3 år alltså) sedan måste det finnas sååå mycket glädje att vi inte ens hinner med om det var på knappen eller stopp knappen vi satte igång...suck.Det svänger kan jag säga.
Det skrik som fanns nyss har nu omvänts till ett samtal om vad vi gjorde när vi var på Hyppeln på semester med mammas kompis.......Nåååde den som inte hänger med...då kommer nästa utbrott....Sedan skalar vi ett ägg...och får höra att deeet är inte gott...Mamma häller upp youghurt och det gillas så nu glömmer vi ilskan över att ett ägg skalades.
Sen ska vi äta...tror jag....nu ska det vara ritualer i allt och jag vill bara bryta allt....varenda ritual sätter jag foten i och försöker styra bort , avleda eller diskutera....Innan jag vet ordet av det så har min dotter ätit upp ...lillebror vill inget mer ha( allt som gick ner var en sked) och mitt kaffe är kallt...Kommer inte ihåg om jag åt en macka eller ägg eller ...hur var det???
Min dotter tittar lite snett mot mej, suckar o säger...Mammaaaa...du åt ett ägg, men har kvar smörgås o kaffe! ojj...jag tackar för hennes fina inlägg och skyndar pillra i mej brödet så jag hinner skälja ner kaffet innan lillebror hittar nytt att ilskna till åt......Dagen har börjat!
Om oss......
Jag vill börja med att berätta om den korta versionen av livet i min dag......
Min son, min dotter, jag och katten.
Min son med sina behov och min underbara flicka som är en "extra mamma" när det kniper.
Jag har 4 barn men dom två stora är vuxna och utflugna...Min familj här och varje dag består av mej, Katten, min son och dotter.Det var den korta versionen...hihi....
Varje dag börjar med att jag kisar in i min sons ögon och hör honom säga...Jag äääälskar dej min säääärlek(kärlek) :))
Ligger en stund och myser ...småpratar lite och sen vet jag att lugnet bedarrar och oftast bara kaos består av det resterande av dagar i Livet vi har.Suck! Nåja...jag intalar mej själv att Livet är något underbart och att jag ju vill leva och att jag har underbara barn och faktiskt inte skulle villja ha något annat än lite mer tid för mej själv och min dotter.Livet är ju i sig underbart och varje dag hos oss ser i stort sett lika ut.
Ja, det kan ju låta konstigt...men här behövs struktur och riktlinjer , för varje sak, mening och handling. Råkar det ringa på dörren mitt i det.....DÅ bryter stora kaoset ut och den stackare som ville något får en tuff stund.Likaså den som av vänlighet ringer för att fråga vad vi gör, ska göra eller hur vi mår, får en liten inblick i det liv jag och mina två barn här lever.Nåja..jag har slutat förklara mej för grannar om varför det går högljudet till hos oss och varför han gråter och varför jag är frustrerad och varför ...varför....suck...Neej ingen ide....
min flicka suckar i soffan och konstaterar att samma sak.....utbrott och skrik kommer idag med...samma som förra dagen..eller förra veckan...
Jag älskar som sagt ...den lilla stunden på morgonen då han säger med ljuv röst och som bara ett litet barn i 2-3 års ålder gör, på sitt sätt med sitt språk och med stor kärlek i ögonen ....Mamma..jag ääääääälskar dej min säääärlek...
Dagen är igång och kaoset, drömmarna och verklighet möts ännu en dag i livet!
