mimitas

Samhället speglar verkligen den outtalade, svåra och oåtkomliga verkligheten i dagens samhälls struktur, Att inte kunna uppnå en realitet i det verkliga livet , att få leva. Men det är ju bara de som fått den svårigheten in i livet som också får uppleva den, Så hur ska de som inte är i den realitets nivån , kunna göra samhället verklig, samspelt och med klara regler, lagar och reformer? hmmm....hängde ni med i mina tankar......? Nej , jag kan inte kräva det . Mina tankar och funderingar över samhället och dess spegling , på hur vi alla ska leva,överleva och fungera , är mer komplext än ett myr samhälle, som har så ofattbart klara , raka direktiv, för att föra sitt samhälle framåt. Kanske borde vi här på Jorden, vi människor, studera dessa små varelser. de lever i ett strikt men endå samspelt samhälle, där liksom här , finns de som bestämmer, styr och har makten. jag anser att människan är uppdelade i olika skikt. inte av pengar och status...nej, utav känslo parametrar. Antingen är människan elak, snäll eller totalt egoistisk och ofta då även kall. Det är i dessa skikt vårt samhälle styrs. De samvetslösa, kalla i toppen, de snälla längs ner och de elaka i mitten, som förmår sig ta del av kakan från toppen. Börjar man dela upp vad som förmedlas till oss via media och andra delar i vardagen, som vi ständigt blir matade av, så inser man snabbt hur manipulativt samhälle vi lever i. Man ska/bör inte ifrågasätta saker, inte heller bör man göra sin röst för högljudd i egna åsikter och funderingar, då ingen varken vill eller kan svara på för invecklade frågor som har att göra med våra liv. Våra liv? Nja....tänk lite till, så inser vi nog att hela livet går ut på att förnöja andra. Dessutom har vi bara våra liv som egna, innan någon hinner ge oss fördomar, hänvisningar eller låta oss bli indoktrinerade i vad andras åsikter är i värde. Så summa sumarum....Vi är våra egna liv innan vi har förstånd att ta till oss allt annat.Nu låter jag kanske bitter till allt i samhälle och vårt liv men så är det inte,bara lite små sur över att jag som människa inte egentligen får ha egna åsikter, drömmar eller livs värderingar. Detta kan man diskutera till evighet men min tanke i detta var från början att vi faktist inte styr något i hur vi ska leva, vad vi vill uppnå eller hur livet kommer bli. Det gör andra , vare sig vi ivll eller inte. Bara att finna sig in i ledet och då undrar jag hur vi kan anse att vi lever i en demokrati....................

Hur jobbig en vardag än kan bli eller vara, så är det ialla fall en älskvärd tillvaro. Jag har det bästa i livet hos mej och det är med den känslan och tillvaron, jag lägger huvudet på kudden om kvällen. Trösten i det dagliga livet, i alla avseenden, Hur livsglädjen kan strömma ur det minsta och hur ilskan kan ta kraft i det största. Att få vika de nyss tvättade och sol torkade, sängkläderna, att ha känslan i behåll av hur glädje kan vara. Att ha styrkan i behåll, efter alla tragiska år men ndär endå min tillvaro var av glimtar, med glädjen att orka lite till, för min dagliga kärlek. Var morgon har sin början men jag kan med ett leende klappa mej på axeln över att aldrig helt tappat glädjen och kärleken......kärleken till en kopp nybryggt kaffe, kärleken till att baka beör och vanilj bullar, kärleken till att sitta vi dhavet och se på vattnet, glittrande solsken, kärleken till att plocka ogräs och veta att jag klarar det, kärleken till att ha fått en till chans i livet som gör varje , enskild dag till en ny , underbar dag.....kärleken till att ha förmågan att älska mina underbara barn, som förgyller mitt liv......det är den dagliga kärleken och den är så oerhört viktig!

Jo, förvisso vet vi väl det i vårt sunda förnuft. Vi har alla olika sidor och förmågor. Nu har ju vi , i vår familj , inte riktigt bara delade åsikter, meningar eller egenheter....nepp...vi har även en vardag som behöver vara så kantig, inrutat och igen kännbar, som möjligt. Varje morgon måste saker ha sin plats, ord får eller bör inte sägas, samma frukost, samma platser, helst samma kläder eller om möjligt....kommit ihåg kvällen INNAN att berätta om de nya kläder , som för dagen skall användas. Phu.....Gå inte ifrån denna stigen , för då inträffar följande: irritation, höjda röster, smäll i dörrar, kastande saker, ingen frukost , ett beteende som kan stanna av och inte leda någonstans, repetativt tillstånd och total utmattning. mm...mm. Ljuuuuvliga morgon stund, som skall ha guld i mund. Hmm....den poeten skulle tillbringa ett par dygn hos oss :O)) I vårt liv måste allt förberedas, även varje ord....Inga nya ord, inga nya saker, inga anekdoter, inga ironiska kommentarer, inte heller ägg till frukosten eller "fel" gröt med "fel" sylt, inga plötsliga händelser eller ringning på dörren. japp....detta var bara morgonen. ni vet den där ljuvliga stunden på dagen då man borde kunna sitta tidigt med en kopp Te/kaffe, en nybakad smörgås med ost, ett kokt ägg och lite youghurt i en tallrik....en tidning att läsa eller bara en underbar stund i tysthet. joo, det SKA ju kunna vara så :O) visst, jag överlever men undrar ibland om grannarna gör det, eller mormor när hon kommer på besök, eller när en vän råkar ringa på dörren och formligen kastas in i ett torktumlar tumult, som inte går att avvärja, mer likt en ouppfostrad Pittbull terrier , med drag av skyddande tiger i sig, möter upp i dörren.Där i allt detta , gör man ett taffligt försök att tala om att vi har det lite körigt idag....Inte mycket att göra, eller stressigt, inte är det heller pga. att vi städar eller gör andra flitiga saker...Neej.....någon råkade under denna uppfriskande morgons timmar, säga fel sak, eller ta fel sked, eller bytt ut tandkrämen till en sort för dagen opassande i dess form eller färg......det var ju egentligen "bara" det som hade hänt. Men utanför vår ytter dörr, låter det som jordbävning, med en flock ilskna djur, som försöker reparera det felande i vår underbara morgon. Vi lever med ADHD och Autism....på gott och ibland och ganska ofta på ont. För alla barn/människor är ju olika!

Jag förundras över hur åren bara försvinner....De liksom sugs upp , från egentligen ingenting. den tid vi hade är svunnen tid och den tid som kommer är nyvunnen men endå försvinnande borta . Det jag känner är de år som just passerat. Av sorg, ilska, frustration och annat. Att jag lever är en guds nåd , i detta rike vi befinner oss i . Mina tankar återkommer till de år som tagit min energi , energi som skulle varit bra, positiv, kärleks fylld och framgångs rik, med mina barn och livet i sig. De två åren fick vi stå ut med outhärdlig smärta och sorg, som sedan resulterade i för mej, en Stroke. Mina barn som fanns hemma, räddade mitt liv. De månader som nu gått, har varit kämpiga men icke att förglömma....jag överlevde, jag kan tala, jag kan gå, jag kan leka , jag kan älska mina barn , min mamma, syster, bror och alla som älskar mej, tillbaka :O) Jag fick en andra chans. den tar jag nu. Inget i livet går på räls men vissa tider, för några människor, blir livet en spegling av det sjuka, elaka, och hatiska i vårt egentligen himmelska under, vi får ta del av....ATT LEVA!