Varför.......!
Sitter i bil på väg hem efter en dag i Centrum.....Lillen har somnat i bilstolen , av ren ,total utmattning.
Jag sitter och undrar hur mycket till jag sak utsätta mej själv för...och honom.....Men visst måste vi få leva också...?Eller....?
Fika med min kompis och hennes barn gick rätt bra...i mitt utvärderings sätt att se på saken..=)) Tror hon tyckte det också...min kompis....Kanske inte dom andra gästerna på Cafet tyckte lika ..men det är ju inte längre mitt problem.
Kan vara lite svårt för även min vän/kompis att förstå att det är en enorm utmaning i att bara "vänta" i ett par minuter eller en stund, någonstans....Då börjar ju lillemans värld att snurra...spinna och gå i högfart.En hastighet som inte ens jag, hans mamma orkar hantera alla gånger.Kvinnan i kassa ville "hjälpa" till och gav min hysteriskt , gapiga unge en leksa...en Toalett med slime som pruttar...=)) Men det hjälpte inte mycket.....(snällt av henne dock)
Efter vi sagt hej då till kompis och henens barn, går vi sakta mot ICA..Jag börjar förbereda min son på att vi ska sitta i kundvagn och handla....Ja , ja mamma...suckar han....
In på ICA...frid och fröjd, jag nöjd och ångesten i mag gropen börjar lägga sig...När en kvinna tar upp ett paket tuggummi och mitt barn ser....GUUUUD! Där gck start knappen på gap och skrik....=(
Nästan framme vid kassan...undrar vad jag glömt.....Står i kö....han skriker ännu mer då människor börjar gå förbi kön och det blir lätt stökigt och musik ljuder i hötalaren...en TV med reklam film börjar gå igång också.......HJÄÄÄÄÄLP! Tänker jag inom mej och känner hur jag blir gråt färdig.En kvinna tar på min axel och säger lugnt....Jag vet hur du känner.....vi har haft lika i vår familj...kom här....vi ser till att du får betala o gå ut.......Jag brister ut i gråt...tackar för hennes ovärderliga vänlighet och betalar, hon packar åt mej ....min son skriker så myckat att han fått svårt att andas.........
Jag tackar än en gång o kramar om henne....Springer ut med vagnen ...pustar lite och ser i ögonvrån hur människor liksom stannat upp och iakttar mej och sonen.....Jag känner mej jagad...känner mej som ett djur vars rovdjurs ögon runt oss spanat in läget och vill gå till attack...Känner i min själ att många tycker och tänker en massa........=((
Väl i bilen lugnar sig mitt barn..snyftar och säger...:Mammaaaaa....flååååt.....jag älskaaar dej...massssssor................Han somnar omgående innan jag ens satt mej själv.
Utmattad åker vi hemåt..jag undrar i mitt stilla sinne....Varför...och vad har jag lärt mej av världen..människor och händelser idag.............Mitt barn..jag älskar dej och hatar det vi utsätts för.VARFÖR!!!
Jag sitter och undrar hur mycket till jag sak utsätta mej själv för...och honom.....Men visst måste vi få leva också...?Eller....?
Fika med min kompis och hennes barn gick rätt bra...i mitt utvärderings sätt att se på saken..=)) Tror hon tyckte det också...min kompis....Kanske inte dom andra gästerna på Cafet tyckte lika ..men det är ju inte längre mitt problem.
Kan vara lite svårt för även min vän/kompis att förstå att det är en enorm utmaning i att bara "vänta" i ett par minuter eller en stund, någonstans....Då börjar ju lillemans värld att snurra...spinna och gå i högfart.En hastighet som inte ens jag, hans mamma orkar hantera alla gånger.Kvinnan i kassa ville "hjälpa" till och gav min hysteriskt , gapiga unge en leksa...en Toalett med slime som pruttar...=)) Men det hjälpte inte mycket.....(snällt av henne dock)
Efter vi sagt hej då till kompis och henens barn, går vi sakta mot ICA..Jag börjar förbereda min son på att vi ska sitta i kundvagn och handla....Ja , ja mamma...suckar han....
In på ICA...frid och fröjd, jag nöjd och ångesten i mag gropen börjar lägga sig...När en kvinna tar upp ett paket tuggummi och mitt barn ser....GUUUUD! Där gck start knappen på gap och skrik....=(
Nästan framme vid kassan...undrar vad jag glömt.....Står i kö....han skriker ännu mer då människor börjar gå förbi kön och det blir lätt stökigt och musik ljuder i hötalaren...en TV med reklam film börjar gå igång också.......HJÄÄÄÄÄLP! Tänker jag inom mej och känner hur jag blir gråt färdig.En kvinna tar på min axel och säger lugnt....Jag vet hur du känner.....vi har haft lika i vår familj...kom här....vi ser till att du får betala o gå ut.......Jag brister ut i gråt...tackar för hennes ovärderliga vänlighet och betalar, hon packar åt mej ....min son skriker så myckat att han fått svårt att andas.........
Jag tackar än en gång o kramar om henne....Springer ut med vagnen ...pustar lite och ser i ögonvrån hur människor liksom stannat upp och iakttar mej och sonen.....Jag känner mej jagad...känner mej som ett djur vars rovdjurs ögon runt oss spanat in läget och vill gå till attack...Känner i min själ att många tycker och tänker en massa........=((
Väl i bilen lugnar sig mitt barn..snyftar och säger...:Mammaaaaa....flååååt.....jag älskaaar dej...massssssor................Han somnar omgående innan jag ens satt mej själv.
Utmattad åker vi hemåt..jag undrar i mitt stilla sinne....Varför...och vad har jag lärt mej av världen..människor och händelser idag.............Mitt barn..jag älskar dej och hatar det vi utsätts för.VARFÖR!!!
Kommentarer
Trackback
