Att inte nå ....
Sorgen i mitt liv över att inte nå min familj i helhet är total......Min själ och mitt hjärta är brustet otala gånger men jag har lyckats med att liksom klistra ihop bitarna ........Hur länge kommer det att hålla? Finns ens något klister starkt nog för en livs längd, eller måste det gå sönder ännu en gång och sedan inte kunna återuppbyggas?
Att få höra ord som sårar eller kväver, drar ner eller kränker är inte lätt att göra något konstruktivt av och inte heller att få ihop i livs bilden av glädje och att gå framåt.
Nej, vissa delar av livets svåra får man kanske bara ta farväl av och låta dom människor som inte vill förstå och heller inte går på samma väg, låta ta sin väg och önskas lycka till.
Sorgen finns kvar livet ut men kan dämpas eller förhöjas av olika skeden eller tillfällen.
Jag har egen åsikt om allt som har med själ, sårbarhet och familje liv .....Allt JAG kan göra för min del och det som finns närmast mej, det gör jag om jag så måste gå på vatten...men resten, det som jag försökér och försöker med om och om igen ....där ingen respons ges eller där JAG är och förblir en osynlig , närmast intet tillgjord person....DÄR måste jag sätta en gräns...klar och tydlig!
Jag som människa och person är för snäll....vems är felet? Jag styrs av inre känslor och samvete, empati och ett starkt engagemang för hur jag vill nå andra som jag själv vill bli nådd och bemött.
Det fungerar sällan, då människan är av naturen sig själv närmast och ganska ego centrisk....;=(
För mej att kämpa med min sjukdom, livet mina barn och deras problem eller grannens sorg, glädje eller allt annat som händer nära oss, är av större vikt och mer betydligt , än att försöka kämpa för att nå ut till någon som inte kan se mej..............................................................................................
Att få höra ord som sårar eller kväver, drar ner eller kränker är inte lätt att göra något konstruktivt av och inte heller att få ihop i livs bilden av glädje och att gå framåt.
Nej, vissa delar av livets svåra får man kanske bara ta farväl av och låta dom människor som inte vill förstå och heller inte går på samma väg, låta ta sin väg och önskas lycka till.
Sorgen finns kvar livet ut men kan dämpas eller förhöjas av olika skeden eller tillfällen.
Jag har egen åsikt om allt som har med själ, sårbarhet och familje liv .....Allt JAG kan göra för min del och det som finns närmast mej, det gör jag om jag så måste gå på vatten...men resten, det som jag försökér och försöker med om och om igen ....där ingen respons ges eller där JAG är och förblir en osynlig , närmast intet tillgjord person....DÄR måste jag sätta en gräns...klar och tydlig!
Jag som människa och person är för snäll....vems är felet? Jag styrs av inre känslor och samvete, empati och ett starkt engagemang för hur jag vill nå andra som jag själv vill bli nådd och bemött.
Det fungerar sällan, då människan är av naturen sig själv närmast och ganska ego centrisk....;=(
För mej att kämpa med min sjukdom, livet mina barn och deras problem eller grannens sorg, glädje eller allt annat som händer nära oss, är av större vikt och mer betydligt , än att försöka kämpa för att nå ut till någon som inte kan se mej..............................................................................................
Höst dagar....
Är de dagar som finns kvar i min själ.....Krattat trädgård så gott det gick med armar som inget vill och händer som inte orkar, fötter som värker och en nacke som är fylld av smärta MEN...solen , himlen, trädens glöd och mina barns ansikten och de timmar vi har tillsammans får mej att orka endå....Med glädje och med en stillsamhet som när mitt inre. Varit i parken med min yngste och suttit med min stora flicka i solen och pratat om livet och dess godhet, orätt och vad som komma skall....Det är kallt men solens gnister ger värme och dagen i sig är energi som består .....Minnen kommer fram från förr och känslor likaså men att få vara med mina barn är den största glädjen i mitt liv ;=))
Har gjort middag, städat, diskat och tagit in tvätten från torkvindan i trädgården, vikt tvätten och torkat av golven.......Allt detta fick jag ork till i min själ, att övervinna smärtan ,som kan vara olidlig emellanåt men som sitter kvar som en böld ......grrrrr ....men som sagt ;=)) idag fick jag gjort mycket , glädje från min familj........Det är sådana höstdagar jag kommer minnas!!!
Har gjort middag, städat, diskat och tagit in tvätten från torkvindan i trädgården, vikt tvätten och torkat av golven.......Allt detta fick jag ork till i min själ, att övervinna smärtan ,som kan vara olidlig emellanåt men som sitter kvar som en böld ......grrrrr ....men som sagt ;=)) idag fick jag gjort mycket , glädje från min familj........Det är sådana höstdagar jag kommer minnas!!!
Det svåra......
Varför kan inte dagar i livet vara den enkla delen i att leva? Vart skall jag finna kraften i allt som måste tas itu med? Jag undrar också varför vissa människor tilldelas det svåra och andra det enkla.....;=(
Tårar i natten och en kamp inom mej...att inte räcka till....Att inte kunna göra det jag borde....Att inte ha tillräckligt att ge tll den som mest , just nu skulle behöva det....
Min kropp skriker NEEEJ! Min själ skriker JAG VILL!!!
Mina fingrar vill ingenting....Mina ben är tunga och fötterna känns som att gå på glas......
I min själ lär jag ärrad men endå ung....I min kropp är en sjukdom som gör min dag otroligt tung....
Fast livet endå går och dagar passerar fram ,är det min själv känsla och det onda som ger mej känslan av skam....
Jag ser dagen med ljus och älskar varje andetag, om än min kropp smärtar och jag kämpar varje dag!
Tårar i natten och en kamp inom mej...att inte räcka till....Att inte kunna göra det jag borde....Att inte ha tillräckligt att ge tll den som mest , just nu skulle behöva det....
Min kropp skriker NEEEJ! Min själ skriker JAG VILL!!!
Mina fingrar vill ingenting....Mina ben är tunga och fötterna känns som att gå på glas......
I min själ lär jag ärrad men endå ung....I min kropp är en sjukdom som gör min dag otroligt tung....
Fast livet endå går och dagar passerar fram ,är det min själv känsla och det onda som ger mej känslan av skam....
Jag ser dagen med ljus och älskar varje andetag, om än min kropp smärtar och jag kämpar varje dag!
