Längtan....
Alla min begär och måsten har ju eliminerats i mitt liv, då det inte fungerar smärfritt att genomföra.
Gå på stan och se på kläder eller bara springa ur bilen och posta ett kort...ha ha ha...jag skrattar för jag vet ju hur proceduriskt det skulle vara och hur otroligt jobbigt att genomföra....Phu! Längtan att kunna bara gå med soporna utan att det blir kaos.....Längtan att kunna baka och veta att det inte blir ett antal timmar med stress...skrik och oformbar tillvaro....ALLT..ja allt måste gå i viss ordning och ha struktur..Jag hör mej själv ibland och känner mej som värsta häxan i mitt sätt att tilltala mitt barn....Men om jag inte är konstant i vad som sägs eller konsekvent i vad jag gör...så fungerar inte livet helt enkelt.....Men visst har jag längtan , till att ha tid att känna...längta......................................
Hej! Tack för din kommentar på min blogg. Visst är du väl den Mimi som jag träffade inför Adams op. för några år sedan? Du & din dåvarande man var hemma hos oss på fika och fick se Eric och hans fina resultat av op. Var det du? Jag blir ledsen när jag läser i din blogg om hur ensam du är nu med en jobbig vardag med två fina barn, varav Adam verkar ha utvecklats till en överaktiv pojk. Har han fått ngn diagnos eller är han bara en aktiv sort? Det måste vara mer än jobbigt för dig (& dottern). Jag som inte ens har tålamod nog med mina "normaljobbiga" barn ibland känner jag :-(
Eric var på CT för några veckor sedan, INTE på SU då Peter T inte tyckte det behövdes trots att Eric klagat på ont så ajg fick remiss av vår vanliga läkare till Östra. Allt såg tack & lov bra ut. Redan några veckor innan den CT´n så slutade Eric klaga så nu vet jag inte vad jag skall tro. Kanske hittade han bara på eller så hae han ont men det har gått över. Ingen aning.
Skall Adam göra CT med?
Kram till dig
