Att leva i rädsla.......
Det finns en del i mitt/vårat liv, som jag inte alltid vare sig vill eller orkar tänka på. Under de senaste 5 åren, har jag levt under hot, våld och oerhört jobbiga, tragiska situationer. Alla mina underbara barn , har fått ta del av detta, på olika sätt men dock vare sig de ville eller inte, måsta funnits sig i delar av det. Att man som människa gör ett dåligt val, eller hamnar i livs situationer , som tar bort själva livet, det kan man inte göra ogjort. Vissa delar i livet , får alla , liksom bara infinna sig i och ta sig ur, ur olika perspektiv. Att leva under våld och hot, är något ingen kan riktigt förstå, om man inte själv varit i det. Inte ens de närmaste i omgivningen, kan föreställa sig, de oändliga nätter i skräck, de tidiga mornar som aldrig var bra nog .De dagar, måltider, städning, kläder, vänner, det faktum att du måste byta ut ditt liv och "ge" det till någon som totalt kontrollerar och styr.....det är i sig ganska övermäktigt och ofattbart att ens känna lite smak av. Att inte våga berätta....att liksom "dölja" för sina barn, för samvetet och skammen ligger på och det faktum att valet av livs partner , var så fel och genomruttet, att ingen längre orkar varken se eller bry sig. Det är en rädsla i sig. Sociopati, narscissism, eller bara våldsbenägenhet.....inget av det har större betydelse, då man bara vill leva en dag till.....bara känna doften av livet utanför , en dag till....Somnar jag nu, så kanske jag aldrig mer vaknar.....kanske dör jag av en snara , kudde eller slag.......Tankarna som genomsyrar huvudet , dag och natt....till slut är man själv så besatt av kontroll...kontroll på vad som sker eller inte , för att förekomma eller förebygga....Att aldrig göra ett enda misstag, som kan bli ännu ett blå märke på magen, över armen, ryggen eller bröstet. Att få behålla lite av håret....då ingen endå ser för att det sitter en slöja tätt över och döljer.Rädslan att någon får veta, för då kanske jag inte får leva längre. Allt det har nu bytts ut mot orden...Du vet att du inte gör som du vill och jag tar honom den dagen jag känner för det, sedan ser du honom aldrig mer.....Den rädslan är total dränerande och ger livet ett avslaget, urholkat genomrutten känsel och seende. när allt i systemet är reglerat till när ett brott begåtts.......Inte innan eller ifall....utan NÄR ett brott begåtts ...och då, då är det för sent. Detta är en liten smak till er som läser, av att leva i rädsla. Men som tur är...har jag en förmåga att ta mej upp varje morgon, se mina underbara barn och aldrig känna mej morgon sur. Jag har förmågan att gråta, tömma mej och sedan se solen...dagen och höra skratten......men jag lever med rädslan som sjal !
Kommentarer
Trackback
