Vänner.....
Telefonen ligger där, ljudlös, död och borta......Undrar varför jag ens har en hem telefon?
Sedan lille sonen kom till livet har min vänskaps krets minskat, ungefär som en stickad socka som tvättas för varmt gång på gång.....Lite så känns nog min livs del också, samtidigt så har ju andra delar av lvets meningar kommit till mej och det är ju mer dom jag anammar och suger till mej.
Min lille prins föddes med ett skall syndrom som benäms under "metopica Synostos" och betyder i stort att skall benet har inga sömmar, ingen flexibilitet och sällan fontanell....efter ett par månader börjar en huvudet bli deformerat av att hjärnan växer men inte skallbenet.
Operation påbörjades när min son var 5 månader.Dom gjorde underverk med hela hans utseende....Tack! Till alla plastik kirurger........och deras kunskap, forskning och villja att genomföra dessa omfattande , stora operationer.
Men vart tog vännerna vägen? Gick dom för jag har inte samma tid i livet som dom eller var jag otrevlig???Nåja...jag kommer nog aldrig få svaret.Visst betyder vänskap mycket men som sagt..jag har ett par få riktiga vänner, så kompisar får väl avstås....
Jag var en riktigt social människa en gång i tiden, älskade dans, Bio, konserter och allt som förgyllde det tiden i livet jag då levde.....Visst saknar jag det ibland men samtidigt kanske många av dessa "vänner" fanns då en viss status kunde uppfyllas och med det inga riktiga vänner! man lär så länge man lever det har jag förstått mer av på senare tid i mitt liv.Den väninna jag har , som jag litar på och som funnits , är min pärla i livet utöver min familj.
Visst ska väl en vän/vänner finnas , även om livets berg och dalbana , för oss en bit på avvägar???
Jag har alltid, kanske lite blåögt, trott att människan är vänlig av sin natur, men nej......Vänner finns av kärlek och alla andra är egoister som passerar våra liv, sätter avttryck och går vidare....så även jag då.
Mycket av det som hänt , har ju gjort mej både mer känslosam och även tappat fotfästet i livet , många gånger.
Var fanns mina vänner då? Jag miste en än, (jag trodde vi var vänner) och det tog mej hårt, mycket hårt....än idag kan jag bli ledsen över att hon försvann från mitt liv.
Hela dagar kan gå...telefonen ligger tom...ingen som ringt.Jag funderar lite, när slutade jag ringa andra? Min tid finns ju bara sent om kvällen och då är jag ju helt tom i huvudet....Men visst ringer jag ibland...även till goda vänner på långt håll.
Vänner hade behövts vid många tillfällen, då stog jag ensam....ensam är INTE stark....det gamla ordspråket vill jag kasta iväg helt!
En vän är en vän till en vän för en vän ALLTID!
Sedan lille sonen kom till livet har min vänskaps krets minskat, ungefär som en stickad socka som tvättas för varmt gång på gång.....Lite så känns nog min livs del också, samtidigt så har ju andra delar av lvets meningar kommit till mej och det är ju mer dom jag anammar och suger till mej.
Min lille prins föddes med ett skall syndrom som benäms under "metopica Synostos" och betyder i stort att skall benet har inga sömmar, ingen flexibilitet och sällan fontanell....efter ett par månader börjar en huvudet bli deformerat av att hjärnan växer men inte skallbenet.
Operation påbörjades när min son var 5 månader.Dom gjorde underverk med hela hans utseende....Tack! Till alla plastik kirurger........och deras kunskap, forskning och villja att genomföra dessa omfattande , stora operationer.
Men vart tog vännerna vägen? Gick dom för jag har inte samma tid i livet som dom eller var jag otrevlig???Nåja...jag kommer nog aldrig få svaret.Visst betyder vänskap mycket men som sagt..jag har ett par få riktiga vänner, så kompisar får väl avstås....
Jag var en riktigt social människa en gång i tiden, älskade dans, Bio, konserter och allt som förgyllde det tiden i livet jag då levde.....Visst saknar jag det ibland men samtidigt kanske många av dessa "vänner" fanns då en viss status kunde uppfyllas och med det inga riktiga vänner! man lär så länge man lever det har jag förstått mer av på senare tid i mitt liv.Den väninna jag har , som jag litar på och som funnits , är min pärla i livet utöver min familj.
Visst ska väl en vän/vänner finnas , även om livets berg och dalbana , för oss en bit på avvägar???
Jag har alltid, kanske lite blåögt, trott att människan är vänlig av sin natur, men nej......Vänner finns av kärlek och alla andra är egoister som passerar våra liv, sätter avttryck och går vidare....så även jag då.
Mycket av det som hänt , har ju gjort mej både mer känslosam och även tappat fotfästet i livet , många gånger.
Var fanns mina vänner då? Jag miste en än, (jag trodde vi var vänner) och det tog mej hårt, mycket hårt....än idag kan jag bli ledsen över att hon försvann från mitt liv.
Hela dagar kan gå...telefonen ligger tom...ingen som ringt.Jag funderar lite, när slutade jag ringa andra? Min tid finns ju bara sent om kvällen och då är jag ju helt tom i huvudet....Men visst ringer jag ibland...även till goda vänner på långt håll.
Vänner hade behövts vid många tillfällen, då stog jag ensam....ensam är INTE stark....det gamla ordspråket vill jag kasta iväg helt!
En vän är en vän till en vän för en vän ALLTID!
Kommentarer
Postat av: Mia
Jag känner mig som Din Vän, Alltid!
Trots det långa avståndet...
Jag hade verkligen önslat att jag hade kunnat finnas vid Din sida i dom svåra stunderna...
Men,
Jag Finns...
Kram Min Vän <3
Trackback
