Uppgivenhet.....Längtan och Det svåra .....!
Har livet förändrats eller är det vi som förändras? Är inställningen till att umgås, göra saker eller att kommunicera , annorlunda idag än det var för 10 år sedan?
Eller är det bara så att vi förändras med livet i en svår situation och sedan inte kan återvända till det som en gång var....Att det bara är en del i utvecklingen vare sig det är i positiv anda eller ur frustration.....Eller beror det på att vi numera har Internet och TV apparaer på , dygnet runt och mobiler som kommunikations centra...Inte det personliga och konkreta , så vi avskärmas mer och mer från samhällets realitet och vardag.
Kanske är det så att det vi verkligen vill ha, vara eller längtar inte kan finnas....för vi skapar det inte längre.
Människor ses i dörr öppningar och säger:Jag ringer eller skickar ett SMS ...................
Ser vi verkligen människor ....ser vi vad som sker runt oss....? Eller är allt subtilt och frånvarande?
Är det så att verkligheten inte finns , utan vi sätter en skiljevägg mellan oss och det som vi väljer...?
Väljer vi bort det konkreta och svåra i att umgås, ha roligt tillsammans...gråta eller vara arga.....eller bara att ta en konflikt och kunna reda ut den , utan att allt försvinner i det diffusa, då människor inte längre har förmågan att se, känna och kunna hantera andra människors olikheter.....
Har världen suddat ut våra gränser och respekterande av andra kulturer, människor, personligheter och utseenden? Är livet egentligen ett likgiltigt forum med uppgivenhet......längtan och ett svårt val av att kunna leva upp till allt som förväntas av oss...men som inte får synas, höras eller förändra samhället och den syn vi har på andra....?
Eller är det bara så att vi förändras med livet i en svår situation och sedan inte kan återvända till det som en gång var....Att det bara är en del i utvecklingen vare sig det är i positiv anda eller ur frustration.....Eller beror det på att vi numera har Internet och TV apparaer på , dygnet runt och mobiler som kommunikations centra...Inte det personliga och konkreta , så vi avskärmas mer och mer från samhällets realitet och vardag.
Kanske är det så att det vi verkligen vill ha, vara eller längtar inte kan finnas....för vi skapar det inte längre.
Människor ses i dörr öppningar och säger:Jag ringer eller skickar ett SMS ...................
Ser vi verkligen människor ....ser vi vad som sker runt oss....? Eller är allt subtilt och frånvarande?
Är det så att verkligheten inte finns , utan vi sätter en skiljevägg mellan oss och det som vi väljer...?
Väljer vi bort det konkreta och svåra i att umgås, ha roligt tillsammans...gråta eller vara arga.....eller bara att ta en konflikt och kunna reda ut den , utan att allt försvinner i det diffusa, då människor inte längre har förmågan att se, känna och kunna hantera andra människors olikheter.....
Har världen suddat ut våra gränser och respekterande av andra kulturer, människor, personligheter och utseenden? Är livet egentligen ett likgiltigt forum med uppgivenhet......längtan och ett svårt val av att kunna leva upp till allt som förväntas av oss...men som inte får synas, höras eller förändra samhället och den syn vi har på andra....?
Kommentarer
Trackback
