Glimtar av solsken....
Vatten...Havet...Natur.....Måsar som högljutt skriker ut sin sång ....Barn som leker, skrattar , plaskar och vuxna som njuter av det sista kanske på årets sommar.
Mitt lilla Paradis...min symfoni av harmoni finns där...Sundhammar...
Det har varit det ställe jag åkt till under många år.Hittade stenen jag oftast sitter på(konstigt den är alltid ledig, nästan) för 16 år sedan och har sedan dess varit min andning plats i Livet.
Det är där jag fyller på med ork...tänker igenom saker och finner ro...en ro som aldrig kan komma fram riktigt någon annanstans...det är märkligt.
Vid den platsen har jag minnen....minnen av barnens uppväxt...minnen av kärlek...minnen av fiske, njutning och sol....Även när molnen lagt sig som en tät , oigenomtränglig barriär, har jag suttit kvar och iakttagit det under i natur och luft som speglas genom vattnet.
Spelar ingen roll...men visst är solen något alldeles speciellt.Den väcker upp kroppen på ett sätt som energiskt ger oss nya andnings hål och samtidigt suger ur oss energi i samma andetag...=)) Jag älskar havet...jag älskar tånglukten..jag älskar att gå och plocka i vatten brynet och bara kika på snäckskalen och se små krabbor kila förbi.....
Jag tar fram mina tankar och sorterar ur det jag inte behöver mer i livet...just där....just då är allt kristall klart inom mej och jag orkar lite till.
Just där , har jag många gånger även gråtit...haft sorg och återspeglingar av det verkliga livet, det jobbiga och det tunga av tyngsta beslut.....
Men jag vänder mej alltid om , när jag sakta ger upp vid dagens slut och går därifrån, då vänder jag mej om och blickar ut mot det gnistrande hav och den vik som får mej så levande och ger mej så många känslor, jag vänder mej om och säger tyst....:Vi ses snart.....i solskenets vidd och jag glimtar det gnistrande havet med segel båtar långt därute..........
Mitt lilla Paradis...min symfoni av harmoni finns där...Sundhammar...
Det har varit det ställe jag åkt till under många år.Hittade stenen jag oftast sitter på(konstigt den är alltid ledig, nästan) för 16 år sedan och har sedan dess varit min andning plats i Livet.
Det är där jag fyller på med ork...tänker igenom saker och finner ro...en ro som aldrig kan komma fram riktigt någon annanstans...det är märkligt.
Vid den platsen har jag minnen....minnen av barnens uppväxt...minnen av kärlek...minnen av fiske, njutning och sol....Även när molnen lagt sig som en tät , oigenomtränglig barriär, har jag suttit kvar och iakttagit det under i natur och luft som speglas genom vattnet.
Spelar ingen roll...men visst är solen något alldeles speciellt.Den väcker upp kroppen på ett sätt som energiskt ger oss nya andnings hål och samtidigt suger ur oss energi i samma andetag...=)) Jag älskar havet...jag älskar tånglukten..jag älskar att gå och plocka i vatten brynet och bara kika på snäckskalen och se små krabbor kila förbi.....
Jag tar fram mina tankar och sorterar ur det jag inte behöver mer i livet...just där....just då är allt kristall klart inom mej och jag orkar lite till.
Just där , har jag många gånger även gråtit...haft sorg och återspeglingar av det verkliga livet, det jobbiga och det tunga av tyngsta beslut.....
Men jag vänder mej alltid om , när jag sakta ger upp vid dagens slut och går därifrån, då vänder jag mej om och blickar ut mot det gnistrande hav och den vik som får mej så levande och ger mej så många känslor, jag vänder mej om och säger tyst....:Vi ses snart.....i solskenets vidd och jag glimtar det gnistrande havet med segel båtar långt därute..........
Kommentarer
Trackback
